Fluorid är ett av de mest omdiskuterade ämnena inom modern folkhälsa. Samtidigt som det används globalt inom tandvården för att förebygga karies har det under senare år också blivit föremål för en växande offentlig debatt om potentiella hälsorisker. I sociala medier och andra informationskanaler förekommer påståenden om allt från neurotoxiska effekter till mer långtgående hälsopåverkan.
Den vetenskapliga litteraturen ger dock en mer nyanserad bild. Forskningen visar tydligt att fluorid skyddar mot karies och är en viktig del av modern tandvård. Samtidigt betonar både forskare och myndigheter att effekten och säkerheten är beroende av dosen. I rekommenderade mängder anses fluorid vara säkert, medan långvarig exponering för höga nivåer kan ge oönskade effekter såsom dental fluoros (World Health Organization, 2019).
Hur uppstår karies – och vilken roll spelar fluorid?
Karies är en sjukdomsprocess som uppstår när bakterier i tandbeläggningar bryter ned socker från maten vi äter. När bakterierna omsätter socker bildas syror som sänker pH-värdet i munnen. Syrorna löser gradvis upp mineraler i tandemaljen, en process som kallas demineralisering.
Kroppen har samtidigt ett naturligt försvar. Saliven innehåller mineraler som kalcium och fosfat som kan återbygga emaljen när pH-värdet återgår till normala nivåer. Detta kallas remineralisering.
Fluorid stärker denna naturliga reparationsprocess genom att underlätta återinlagring av mineraler i emaljen och göra tandytan mer motståndskraftig mot syraangrepp. Fluorid kan även hämma bakteriernas syraproduktion.
Utan fluorid skulle balansen mellan demineralisering och remineralisering förskjutas. Fler tidiga emaljskador skulle utvecklas till kariesangrepp, vilket sannolikt skulle leda till fler hål i tänderna, ökat behov av tandvård och större risk för smärta, infektioner och tandförluster. Studier av vattenfluoridering och andra fluoridbaserade preventiva åtgärder visar att tillgång till fluorid är förknippad med lägre kariesförekomst i befolkningen (McDonagh et al., 2000).
Vad forskningen visar
Det vetenskapliga stödet för fluoridens kariesförebyggande effekt är starkt. Systematiska översikter har visat att både fluorid i dricksvatten och fluoridtandkräm minskar risken för karies, särskilt hos barn och i grupper med hög sjukdomsbörda (McDonagh et al., 2000).
Detta är en av anledningarna till att fluorid fortfarande rekommenderas av tandvårds- och folkhälsomyndigheter världen över. I Sverige baseras rekommendationerna inte på enskilda studier utan på nationella riktlinjer framtagna av bland annat Socialstyrelsen. Riktlinjerna bygger på samlad forskning, klinisk erfarenhet och hälsoekonomiska bedömningar och syftar till att säkerställa en jämlik, säker och evidensbaserad tandvård i hela landet (Socialstyrelsen, 2022).
Precis som för många andra ämnen är säkerheten beroende av exponeringens omfattning och varaktighet. Vid långvarigt höga nivåer kan biverkningar som dental fluoros uppstå. Dental fluoros innebär förändringar i tandemaljen som i vissa fall kan ge vita eller bruna missfärgningar på tänderna (McDonagh et al., 2000).
Oro och nya forskningsfrågor
Under senare år har forskningen även undersökt möjliga effekter av hög fluoridexponering på barns neurokognitiva utveckling. Vissa epidemiologiska studier har rapporterat samband mellan höga fluoridnivåer i dricksvatten och lägre resultat på kognitiva tester hos barn (Choi et al., 2012).
Det är dock viktigt att förstå vad dessa resultat innebär. De flesta studier som visat sådana samband har genomförts i områden där fluoridhalterna i dricksvattnet är betydligt högre än de nivåer som normalt förekommer i Sverige och stora delar av Europa (Choi et al., 2012).
Även senare genomgångar har uppmärksammat behovet av fortsatt forskning. National Toxicology Program konstaterade att det finns evidens för samband mellan höga fluoridnivåer och negativa effekter på barns neurokognitiva utveckling, men betonade samtidigt att merparten av underlaget bygger på exponeringar som ligger över de nivåer som är vanliga i många västländer (National Toxicology Program, 2023).
Internationella organisationer framhåller därför att resultaten inte utan vidare kan överföras till fluoridnivåer som används inom modern tandvård eller till de nivåer som förekommer i lågexponerade länder (World Health Organization, 2019).
En fråga om balans
Fluoridfrågan handlar i grunden inte om att fluorid är antingen ”farligt” eller ”ofarligt”. Precis som för många andra ämnen påverkas både nytta och risk av dos, exponeringstid och individuella förutsättningar.
Den samlade forskningen visar att fluorid i rekommenderade mängder ger betydande fördelar för tandhälsan, samtidigt som långvarig exponering för höga nivåer kan medföra oönskade effekter (McDonagh et al., 2000).
Det är därför gränsvärden, rekommendationer och nationella riktlinjer finns: för att omsätta forskning till praktisk vård och skapa en trygg, säker och evidensbaserad folkhälsa (Socialstyrelsen, 2022; World Health Organization, 2019).
Fluorrekommendationer i Sverige
I Sverige rekommenderas daglig användning av fluoridtandkräm för hela befolkningen. Vuxna och äldre barn använder vanligtvis tandkräm med cirka 1450 ppm fluorid, medan mindre barn rekommenderas lägre mängder och styrkor anpassade efter ålder. Vid förhöjd kariesrisk kan tandvården komplettera med starkare fluoridtandkräm, fluorsköljning eller fluorlack (Socialstyrelsen, 2022).
Sverige har ingen allmän fluoridering av dricksvatten utan arbetar i stället med individuellt anpassad och tandvårdsbaserad prevention (Socialstyrelsen, 2022).
Att navigera mellan fakta och oro
I en tid där information sprids snabbt och ofta utan sammanhang är det lätt att fastna i ytterligheter. Samtidigt som fluoridens roll inom kariesprevention är väl dokumenterad fortsätter forskningen att undersöka möjliga långsiktiga hälsoeffekter vid olika exponeringsnivåer.
Genom att utgå från evidensbaserade rekommendationer och nationella riktlinjer kan både individer och vårdgivare fatta informerade beslut där nyttan maximeras och riskerna minimeras.
Referenser
- Choi, A. L., Sun, G., Zhang, Y., & Grandjean, P. (2012). Developmental fluoride neurotoxicity: A systematic review and meta-analysis. Environmental Health Perspectives, 120(10), 1362–1368. https://doi.org/10.1289/ehp.1104912
- McDonagh, M. S., Whiting, P. F., Wilson, P. M., Sutton, A. J., Chestnutt, I., Cooper, J., Misso, K., Bradley, M., Treasure, E., & Kleijnen, J. (2000). A systematic review of public water fluoridation. BMJ, 321(7265), 855–859. https://doi.org/10.1136/bmj.321.7265.855
- National Toxicology Program. (2023). Monograph on fluoride exposure and neurodevelopment. U.S. Department of Health and Human Services. https://ntp.niehs.nih.gov
- Socialstyrelsen. (2022). Nationella riktlinjer för tandvård: Stöd för styrning och ledning. Socialstyrelsen. https://www.socialstyrelsen.se
- World Health Organization. (2019). Fluoride and oral health. World Health Organization. https://www.who.int
