Tandvården arbetar dagligen med att kontrollera biofilm hos patienter med gingivit och parodontit. Trots noggrant utförd depuration, individanpassade munhygieninstruktioner och regelbunden uppföljning kvarstår en välkänd klinisk utmaning: patienter där inflammationen inte stabiliseras, eller återkommer mellan besök (Sanz et al., 2020).
Det har blivit alltmer intressant att hitta egenvårdsalternativ som kan komplettera professionella insatser och bidra till förbättrade behandlingsresultat. Lumoral är en CE-märkt medicinteknisk produkt med ljusaktiverad antibakteriell fotodynamisk terapi.
Metoden har uppmärksammats inom forskningsfältet, bland annat av professorn Timo Sorsa, som är en av de mest framstående forskarna inom parodontologi både nationellt och internationellt. Han utnämndes till hedersdoktor vid Karolinska Institutet i april 2026.
Syftet med metoden är att minska den bakteriella biofilmen, som är den viktigaste orsaken till både gingivit och parodontit. Den kliniska evidensen har stärkts genom bland annat studien HOPE-CP (2026), där cirka 200 patienter i parodontal stödbehandling följdes under sex månader.
Resultaten visade att 51 procent av patienterna som använde Lumoral uppnådde kliniskt friskt tandkött, definierat som BOP <10 procent, jämfört med 23 procent i kontrollgruppen. Därtill sågs signifikanta förbättringar av placknivåer, blödning vid sondering och övergripande parodontal stabilitet. Inga allvarliga biverkningar rapporterades.
Sammantaget indikerar detta att regelbunden användning i hemmet kan ge en kliniskt relevant tilläggseffekt utöver konventionell munhygien, särskilt i underhållsfasen där stabilitet över tid är central (Pakarinen, S et al., 2026).
Ur ett kliniskt perspektiv är det särskilt relevant att metoden kan påverka bakterier även i områden som är svåra att nå med mekanisk rengöring som tilläggsbehandling.
Relevanta patientgrupper i klinisk vardag
I den kliniska vardagen framträder flera patientgrupper där denna typ av komplement kan vara särskilt relevant.
Ett tydligt exempel är patienter i parodontal stödbehandling som, trots regelbundna besök, uppvisar kvarstående blödning vid sondering. Här kan en förstärkt daglig biofilmkontroll bidra till att sänka den inflammatoriska belastningen mellan behandlingstillfällena och därmed förbättra den långsiktiga stabiliteten (Lang & Tonetti, 2003).
En annan grupp är patienter som, trots upprepade instruktioner, inte uppnår tillfredsställande plackkontroll. Orsakerna kan vara både tekniska svårigheter och bristande följsamhet. I dessa fall kan Lumoral bidra till förbättrad biofilmkontroll även när den mekaniska rengöringen inte är optimal (Marsh, 2010).
Implantatpatienter är en relevant grupp, där kraven på effektiv plackkontroll är höga och där rengöringen ofta är tekniskt mer krävande. Tekniken kan bidra till att minska risken för peri-implantär inflammation, särskilt hos patienter med tidigare mukosit eller peri-implantit (Renvert et al., 2009).
Hos äldre patienter eller personer med nedsatt motorik kan egenvården vara en betydande utmaning. Här kan en metod som inte är lika beroende av finmotorik vara ett värdefullt tillskott, och i vissa fall även kunna utföras med hjälp av anhöriga eller omvårdnadspersonal (Sanz et al., 2020).
Lumoral utgör en potentiellt viktig funktion hos högriskpatienter, exempelvis personer med diabetes eller andra tillstånd kopplade till ökad inflammationsbenägenhet. Även om evidensen här fortfarande utvecklas, finns en rimlig klinisk logik i att förstärka biofilmkontrollen i dessa grupper (Herrera D et al., 2024).
Användning
Patienten sköljer med den ljuskänsliga lösningen Lumorinse, applicerar därefter ljusenheten Lumoral i tio minuter och avslutar med tandborstning samt rengöring mellan tänderna.
Användningsfrekvensen kan variera från daglig användning till några gånger per vecka, beroende på munstatus och behandlingsmål. Rekommendationen bör alltid kopplas till patientens individuella risk och följas upp med konkreta kliniska parametrar, såsom minskad blödning, plackkontroll och fickmätning.
Rekommenderade behandlingsintervaller
- Intensiv start vid tandköttsproblem eller plack: 1–2 gånger per dag under 4–6 veckors tid.
- Underhåll långsiktigt: 2 gånger i veckan för att förebygga plackbildning och bibehålla god munhälsa.
- Vid behov: Eftersom Lumoral inte utvecklar bakterieresistens kan metoden användas dagligen vid behov.
Den kliniska nyttan är beroende av tydlig patientkommunikation där syfte, förväntningar och uppföljning klargörs gemensamt mellan behandlare och patient. Detta möjliggör en mer strukturerad och långsiktig behandlingsstrategi där professionella insatser och egenvård samverkar för att minska sjukdomsaktivitet och bibehålla parodontal stabilitet.
Referenser
Herrera, D., Sanz, M., Shapira, L., Brotons, C., Chapple, I., Frese, T., Graziani, F., Hobbs, F. D. R., Huck, O., Hummers, E., Jepsen, S., Kravtchenko, O., Madianos, P., Molina, A., Ungan, M., Vilaseca, J., Windak, A., & Vinker, S. (2024). Periodontal diseases and cardiovascular diseases, diabetes, and respiratory diseases: Summary of the consensus report by the European Federation of Periodontology and WONCA Europe. European Journal of General Practice, 30(1), 2320120. https://doi.org/10.1080/13814788.2024.2320120
Lang, N. P., & Tonetti, M. S. (2003). Periodontal risk assessment (PRA) for patients in supportive periodontal therapy. Journal of Clinical Periodontology, 30(5), 371–379.
Pakarinen, S., Välimaa, H., Heikkinen, A. M., Noponen, M., Alapulli, H., Saarela, R. K. T., Tervahartiala, T., Räisänen, I. T., Sorsa, T., Sakellari, D., & Pätilä, T. (2026). A randomized controlled trial of home-applied dual-light photodynamic therapy during supportive periodontal care (HOPE-CP study). Journal of Periodontology. Advance online publication. https://doi.org/10.1002/jper.70082
Renvert, S., Roos-Jansåker, A. M., & Claffey, N. (2009). Non-surgical treatment of peri-implant mucositis and peri-implantitis. Journal of Clinical Periodontology, 36(Suppl 10), 144–150.
Sanz, M., Herrera, D., Kebschull, M., Chapple, I., Jepsen, S., Beglundh, T., & Sculean, A. (2020). Treatment of stage I–III periodontitis—The EFP S3 level clinical practice guideline. Journal of Clinical Periodontology, 47(Suppl 22), 4–60.
