Parodontit, även kallad tandlossning, är en av världens vanligaste kroniska inflammationssjukdomar. Trots det är kunskapen ofta låg, både om hur den uppstår och hur den hänger ihop med vår allmänhälsa. Parodontit är vanligt både globalt och i Sverige. Globalt beräknas ungefär 19 procent av alla över 15 år ha svår parodontit, vilket motsvarar cirka en miljard människor. I Sverige har omkring 11 procent av vuxna avancerad tandlossning. Symtomen debuterar oftast mellan 35 och 45 års ålder, men sjukdomen kan även förekomma hos yngre personer (Gustafsson et al., 2024).
Tandlossningssjukdom: vad är det egentligen?
Parodontit är en långvarig inflammation som bryter ned de vävnader som håller tanden på plats: tandkött, rothinna, cement och käkben. Den utlöses av bakterier som bildar en biofilm i tandköttsfickan, kontakten mellan tanden och tandköttet. Om biofilmen inte avlägsnas triggas immunförsvaret och det är kroppens eget inflammationssvar som orsakar vävnadsförlusten (Gustafsson et al., 2024; Klinge & Gustafsson, 2006).
Gingivit, tandköttsinflammation, är alltid ett förstadium. Men all gingivit leder inte till tandlossning. Vad som avgör vem som utvecklar sjukdomen är ännu inte helt klarlagt, men riskfaktorerna är väl studerade.
Den vävnad som tillhör tandens fäste består av ett komplext samspel mellan celler som både bygger upp och bryter ned strukturer: Fibroblaster producerar kollagen och stödjevävnad. Osteoblaster och osteoklaster bygger respektive bryter ned ben. Epitelceller och immunceller aktiveras snabbt vid bakterieangrepp.
Inflammationen utvecklas i flera steg – från tidig tandköttsinflammation till avancerad tandlossning. Vid lätt tandköttsinflammation blir tandköttet rodnat, svullet och lättblödande, men det uppstår ingen permanent skada. Vid kraftigare inflammation ökar svullnaden och blödningen, och immunceller bryter ner kollagen vilket gör tandköttet mjukare, men benet är fortfarande intakt. Om inflammationen når djupare utvecklas parodontit, vilket leder till fästeförlust inkluderat käkben, djupa tandköttsfickor och lösa tänder.
Alla har bakterier i munnen, men bara vissa utvecklar avancerad inflammation. De starkaste riskfaktorerna är rökning, som fördubblar risken för parodontit och försämrar både immunförsvaret och läkningsförmågan, samt diabetes, där dåligt reglerad diabetes kraftigt ökar risken, leder till snabbare benförlust och djupare fickor, samtidigt som parodontit kan försvåra blodsockerkontrollen. Genetik, ålder och kön spelar också roll; risken ökar med åldern, män drabbas oftare än kvinnor, och personer med Downs syndrom eller vissa genetiska varianter är mer mottagliga. Slutligen påverkar livsstil och munhygien sjukdomsutvecklingen – bristande rengöring ger mer plack och tandsten, medan muntorrhet och vissa mediciner kan förvärra situationen (Klinge, Gustafsson, 2006).
Parodontit påverkar hela kroppen
Forskning visar att parodontit kan hänga ihop med många andra sjukdomar. En sammanställning från 2016 visade 57 olika sjukdomar kopplade till parodontit. Mest studerat är sambandet med hjärt–kärlsjukdom och diabetes.
Hjärt- och kärlsjukdom: Personer med parodontit har 20–30 % högre risk för hjärtproblem, upp till 3 gånger högre risk för stroke och 47 % högre risk att dö i hjärt- och kärlsjukdom. Sjukdomen ökar också inflammationen i kroppen (bland annat CRP).
Cancer: Risken för cancer är något högre (14 %), bland annat bröst-, prostata-, lung-, bukspottkörtel- och huvud–halscancer. Dödligheten vid cancer är cirka 40 % högre hos personer med parodontit.
Covid-19: Personer med parodontit löper 4 gånger högre risk att behöva sjukhusvård, 6 gånger högre risk för respirator och 7 gånger högre risk att avlida (Gustafsson et al., 2024).
Symptom du bör vara uppmärksam på
För dig som patient är det viktigt att känna igen tidiga tecken på tandköttssjukdom. Vid tandköttsinflammation blir tandköttet rött, svullet och blödande, ibland utan att det gör ont. Dålig andedräkt kan förekomma. Vid förbättrad munhygien läker inflammationen ofta ut.
Tandlossning märks ofta inte, eftersom sjukdomen kan utvecklas utan smärta och därför lätt gå obemärkt förbi (Loesche, Grossman, 2001; Klinge & Gustafsson, 2006). Vid tandlossning uppstår en särskild dålig andedräkt, tandköttet dras tillbaka vilket orsakar ilningar och tänder kan börja se längre ut och röra på sig. Trots förbättrad munhygien kvarstår blödning.
Dessa förändringar kommer ofta sent, vilket gör regelbundna rutinkontroller hos tandläkare eller tandhygienist viktiga för att upptäcka sjukdomen i ett tidigt skede.
Förebygga och behandla
Parodontit kan bromsas eller stoppas med en god munhygien och professionell behandling. Grundläggande egenvård är att borsta tänderna två gånger dagligen, rengöra mellan tänderna dagligen, undvika rökning och kontrollera blodsocker vid diabetes. Professionell behandling innebär avlägsna tandsten och biofilm, ibland i kombination med kirurgi (Klinge, Gustafsson, 2006).
Forskning visar att regelbunden och professionellt utförd supragingival (ovanför tandköttet) rengöring, i kombination med noggrann egenvård, kraftigt minskar antalet bakterier både ovanför och under tandköttet i olika typer av tandköttsfickor inklusive ytlig inflammation, djup inflammation och mellan rötterna på tänder med flera rötter (Hellström et al., 1996).
Lumoral, som minskar plack och biofilm ovanför tandköttskanten, är ett effektivt komplement till tandborstning, mellanrumsrengöring och professionell rengöring. Genom att förbättra plackkontrollen ovanför tandköttet kan Lumoral bidra till att förebygga och behandla tandköttsinflammation och därmed minska risken för parodontit (Pakarinen et al., 2022).
Parodontit påverkar hela kroppen och kopplas till flera sjukdomar. God munhygien, tidig upptäckt och regelbunden professionell behandling skyddar både tänder och i sin tur allmänna hälsan.
Författare: Wiam Abdulghani, leg. tandhygienist
Wiam Abdulghani är legitimerad tandhygienist med en kandidatexamen från Högskolan Kristianstad (2007). Wiam har erfarenhet av både traditionell och specialiserad tandvård och arbetar nu med mobil tandvård på Oral Care där hon hjälper äldre patienter med kognitiv funktionsnedsättning.
Parallellt studerar hon en magisterexamen i folkhälsovetenskap med inriktning på äldretandvård. Wiam brinner för förebyggande åtgärder och vill öka medvetenheten om den viktiga kopplingen mellan munhälsa och allmän hälsa.
Källa
Gustafsson, A., Norhammar, A., Klinge, B., Rydén, L. (2024). Parodontit – en ofta förbisedd riskfaktor för en rad sjukdomar: Sambandet med hjärt–kärlsjukdom, cancer och covid-19. Läkartidningen, 121.
Hellström, M.-K., Ramberg, P., Krok, L., Lindhe, J. (1996). The effect of supragingival plaque control on the subgingival microflora in human periodontitis. Journal of Clinical Periodontology, 23(10), 903–908. Hämtad här: https://doi.org/10.1111/j.1600-051X.1996.tb00514.x
Klinge, B., Gustafsson, A. (2006). Parodontit: En introduktion. Gothia Förlag.
Loesche, W. J.,; Grossman, N. S. (2001). Periodontal disease as a specific, albeit chronic, infection: Diagnosis and treatment. Clinical Microbiology Reviews, 14(4), 727–728
Pakarinen, S., Saarela, R. K. T., Välimaa, H., Heikkinen, A. M., Kankuri, E., Noponen, M., Alapulli, H., Tervahartiala, T., Räisänen, I. T., Sorsa, T., Pätilä, T. (2022). Home‑Applied Dual‑Light Photodynamic Therapy in the Treatment of Stable Chronic Periodontitis (HOPE‑CP) — Three‑Month Interim Results. Dentistry Journal, 10(11), 206. Hämtad från: https://doi.org/10.3390/dj10110206
